I allt arbete måste man ha källor till inspiration – källor att ösa ur. Här följer några av mina.

Anna – den människa som är mig närmast på den här jorden och från vars rörliga sinne jag skamlöst tagit för mig när jag skrivit mina sagor. I mitt liv en av de krafter som motverkar mitt eget, inre kaos.

Förfäderna – jag har redan nämnt dem, men min morfar Bror, mostrar och morbröder,  exempelvis morbror Pär som köpte en ny monstermask varje år på Pålsboda marken och som för livet efterlämnat spår av totala chocker. Urscener kallas det med ett vackert ord. Mor och far såklart med deras osläckliga törst för litteratur.

Musiken – Jag tillhör dem som gärna har musik i backgrunden medan jag skriver min rysliga sagor. På första plats sitter fader Bach. Han är som en sommarsval sjö. Du dyker ned under ytan och finner en bottenlös ocean med outforskade havsdjup. Tjajkovskij  - ja vem kan egentligen leva utan honom? Fred Åkerström, med enligt mitt tycke Sveriges vackraste manliga röst får gärna mullra lite svagt i bakgrunden. Varför inte en Bellman tolkning? Han gör dem absolut bäst. Jacques Brel – ägde kanske världens vackraste och mest uttrycksfulla röst – han är alltid med i arbetet. Vad mer? Jimmy Buffett går inte att tröttna på eller varför inte mr Cash? Jag finner att min hjärna arbetar frenetiskt till svensk folkmusik – prova gärna Östgöta gruppen Klintetten. Jag älskar även all form av körmusik – Händels Messias är kanske ett av historiens och världens absolut vackraste verk. Felix Mendelssohn-Bartholdys Here my prayer är något som varje människa borde uppleva innan det stora mörkret. Dan Viktor, Sofia Karlsson eller Pär Sörman är alla enastående Dan Andersson tolkare som alla gör det på sitt eget vis. Min käre far genomled sina jobbigaste år och otaliga komplicerade kärleksrelationer med Dan Andersson (vilket alltså då inkluderade oss alla) – så jag har en mycket nära och kärleksfulls relation till Dans universum och verk. En absolut favorit är Gunnar Vägman – det är mumma det.

Böckerna – först och främst Selma Lagerlöf så klart – vem annars? Fröding – absolut oroande. Ferlin för att han så ömt och enkelt kan beskriva något – det avundas jag. Igen, Dan Andersson växte jag upp med på 70-talet och en emfatisk Thorstein Bergman – det skrämde livet ur mig som liten. Lyssna på när han sjunger om Marja-Lisa –riktigt ruskigt. Aspenström – av samma anledningar som Ferlin och för att han lyfter på hatten för det som inte kan förklaras – min åsikt så klart. Tove Jansson – för att hon berikat min barndom och mitt vuxna liv med de underbaraste sagorna du kan tänka dig. I arbetet med mina rysliga berättelser – Michail Bulgakov – samtliga verk. Läs och beundra. Jag beskriver ju gärna och ofta människor som uppslukas och går under i yttre och inre kaos – så jag måste ju medge att Dostojevskij är en ikon i min värld.  Slutligen måste tilläggas Bibeln – ett underbart och ibland skrämmande verk – som hälldes i mig med självaste modersmjölken.

Naturen – jag har en mycket kärleksfull relation till naturen. Skog, fjäll, sjö, hav, slätt – allt åtrår jag hett. Att vistas och röra sig i natur är för mig den bästa terapi och djupaste inspiration. Många av mina sagor har vuxit fram under ändlöst lunkande längs Kungsleden med 30 kilo på ryggen (envisas med att släpa med både burkskinka och whisky) eller i Bergslagens skogar. Naturen är för mig det största av alla magiska mysterium och jag vill rekommendera alla att de faktiskt borde läsa Stefan Edmans underbara böcker innan de ens öppnar mina egna. Han är min stora profet och de har berikat mig oändligt. Efter dem blir hela skapelsen en förunderlig saga.